En ribba ifrån något stort

Det såg så mycket bättre ut.
Fasth bestämde sig efter 10 min för att spika igen.
Det var mer krig där ute, de ville mer, mer fart.

Det kändes som om spelet mot HV var tillbaka, inte fullt ut, men på väg.

Vi ledde med 2-1 efter två perioder.
20 minuter kvar.
2-1
... som blev 2-2 efter uppspel genom (?) en fet hög spelare (bra beslut).

En röd fet ribba, en kontring, en randompuck, flipperspel ... rullpuck mellan benskydd.
Sjukt brant uppförsbacke.

Finalvittringen förvandlades till en doft av Löfbergs Lila.

Det som var så fantastiskt förra veckan, kostar oss nu en finalplats.
För lång vila har gjort de pigga AIK benen sega och även om denna match var ett steg i rätt riktning, så hinner vi inte tillbaka till den energin.

Att AIK har skickligheten att nå en finalplats är egentligen en vakendröm i sig och vi ska och är stolta över det de presterat, men sötsmaken retar mitt sinne och fick mig att önska mer. Ett sockersug som ett tag smakade drömfinal mellan AIK och DIF, som byttes ut mot för mig ett härligt scenario Luleå-AIK.

Nu får jag nöja mig med att vi tog en semifinal plats, vilket är stort.
Fasth jag ville ha mer. Jag är inte mätt.

Jag blev lurad in i ett sötbegär.

Ni drog mig in i skiten igen och nu vill jag se mer.

Kom igen gnaget ... kom igen!

/