torsdag 25 september 2008

Dagen efter derbyt

Rent resultatmässigt känns det okej och det verkar som de flesta, råttor som apor, klarar det på ett hyfsat sätt. Jo, jag vet ... en del bråk runt om i stan. Kan inte direkt kommentera det då jag vet för lite, men under matchen skötte sig supportrarna som just supportrar och där visade AIK klacken varför de är bäst i landet.

Skönsång och ett uttröttligt uppmuntrande för AIK spelarna.

I M P O N E R A N D E !

Frågan som vi måste ställa oss nu är; Vad händer nästa säsong?

Nummer ett:
Kommer/skall Norling sitta kvar?

Jag är kluven i den här frågan. Norling har många goda egenskaper som manager, men ibland fastnar han i ett beteende som inte för laget framåt. Rotationen motverkar tryggheten och främjar inte den konkurrens som jag tror Norling eftersträvar.

* Sen kan vi ställa oss frågan om spelarna presterat tillräckligt?

Återkommer igen till kärnan, lagets hjärta. Hur du bygger upp ett fungerande lag som klarar säsongens dippar, utan att tappa för många poäng. Det krävs självförtroende, trygghet och spelare som har en hög lägsta nivå. Några (2-3) som laget vet går in och visar även i motgångar.

AIK är ett begåvat lag och har en ryggrad som sliter sönder sig för lagets skull i Tjärnström, Rubarth, Nils-Eric Johansson och även Bojan. Problemet är hur dessa har matchats, Tjärna och Rubarth har knappast varit första val hos Norling under vissa perioder denna säsong och under den tiden droppade AIK kraftigt (början av höstterminen).

Bojan hamnade i någon konstig frysbox efter ett par bra prestationer då hans skada var läkt. När han togs till nåder igen så spelade han med dåligt självförtroende och var blek. För en utomstående kändes det som om kemin mellan Norling och Bojan någonstans klickat fel. Jag tror att det var ett stort misstag från Norling då Bojan helt klart var på väg in i en fin form och hans spelöppningar behövdes för AIK:s offensiv. När de löst konflikten (?) och Bojan fick förtroendet igen så gick det inte lång tid tills en ny skada slagits upp.

* Hur kommer Norling hantera Bojan nästa säsong?

AIK behöver värva in minst en anfallare som kan leverera till nästa säsong. AIK behöver också behålla sitt lag intakt en hel jävla säsong. Kontraktera inga fler lycksökare som använder AIK som språngbräda och ger sig av efter halva säsongen. Starta säsongen och fullfölj den borde vara ett krav som skall följas. Kalmar klara det (se på Viktor Elm) så varför skall inte AIK som nu är Sveriges största klubb inte kunna klara av det?

Satsa och ge de yngre förtroende. Vi har en Özkan som är på gång. Walid Atta likaså ... även vår lilla derbyhjälte kommer ge oss mer glädjestunder framöver. Ge dessa förtroende så de vet att de kommer spela ett flertal matcher och inte behöver vara så jävla rädda för att göra misstag. Alla utom Ortiz bör få detta förtroende (han har förbrukat sitt misstagskonto fram till säsongen 2012/2013).

* Älskar Tjärnström och Rubarth, men vi är i trubbel om vi inte kan hitta ersättare till dessa två snart och det har vi inte i AIK just nu.

Jag vet inte om Norling är rätt man för AIK nästa säsong då det finns många oklarheter kring hans sätt att sköta laget. Jag tror mig veta att Norling är en rätt despotisk ledare och det räcker så långt. När det gäller trivsel har han nog lite att arbeta på. En spelare som trivs dåligt, presterar naturligtvis sämre och har inga större problem med att flytta vidare då pengar snackar.

Det jag vet är att om Norling slutar så krävs det att AIK hittar en riktigt bra tränare för att styra upp laget. Vem det skall vara ... jag har ingen aning just nu.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/article3387547.ab

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/allsvenskan/aik/article3391144.ab


onsdag 24 september 2008

Jaaaaaaaaaaaaaaaaagne!!!

Där satt den ... vi väntar ... skall målet dömas bort?
Nej, vi får behålla det ... otroligt!

3 minuter kvar.
Höll på att skriva rubriken Dystert men det verkar som vi klarar 1 poäng trots allt.
Inte tack vare Markus Jonsson som var otroligt svag idag. Missade mycket, ställde till det för laget.
Obolo hade inte heller en av sina bättre kvällar.

Andra halvlek kom AIK mer och mer och visst var 1-1 ett rättvist resultat.
Var helt säker på torsk med stort T, men vi gled undan förnedringen med en Jagne som jag uppskattar mer och mer. Hjältarna R och T gick ut i andra halvlek och in kom Ortiz. Han hade några intentioner att snurra upp djurgårdare, men som vanligt ledde det till nada.
Klarar väldigt små doser av Ortiz numera känner jag. Har utvecklat något av en allergi mot hans spel.

* 1-1 är bättre än 1-0 som egentligen hade varit 0-1 på hemmaplan som var bortaplan.

Gefle på söndag.
Kan det bli vinst?

Frågan kvarstår ... hur gör vi mål?
Svar: en Jagne till.

* Har Mendez runda sulor? Har inte sett någon i allsvenskan som ramlar så lätt som han.

Kvällens bästa ... var de sista minuterna och sången naturligtvis ... Vi är överallt ...
Tack Norra Stå!

1-0 = 0-1

Hemma är borta och det står 1-0 i halvlek till aporna.

Matchen är så här långt djurgårdens. AIK har kommit i tre bra chanser, men avsluten är för lama precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Vi kan inte längre göra mål. Måste säga att jag annars var mycket nöjd med startelvan. Trodde inte att mittfältet skulle se ut som det gjorde med både Rubarth och Tjärna. Nu verkar inte det hjälpa mycket, men intentionen var bra.

45 minuter kvar och mycket kan hända. Hoppet är det vi lever för just nu ... dystert men sant.

* Läktarkampen leder AIK:arna överlägset ... synd att inte det ger poäng.

För övrigt så kan inte Walid Atta ställas till svars för Onaneras mål, passet (eller vad fan det var) från Markus Jonsson var bland det sämsta jag sett. Precis som brukligt så strular AIK till det och ger bort mål.

Grattis!

Nu till andra halvlek.

2 timmar kvar

... sen avspark.

Känslan är väl den samma ... det ringer i kroppen och magen utstöter en mer eller mindre trevlig syra som påminner mig om en riktigt sur förlust.

* Annars går väl tankarna mest åt det meningslösa våldet som slog till igen ... igår ... förlamar mig och gör mig otäckt apatisk.

Förmodad startelva:

Maanoja

P Karlsson, Nils-Eric J, Walid Atta, Pierre B

Pavey, Ortiz (suck), Tjernström, Özkan

Obolo, Jagne

Inte mycket att säga kanske ... vill helst inte se Ortiz då han har så förbannat svårt att släppa ifrån sig bollen i rätt läge och strular till det ofantligt i farliga lägen, men ...

Tycker inte det känns som ett starkt lag längre.

* Efter apatin bygger vreden sitt bo. Frågan varför ställs och är lika jävla ihålig som alltid.

Djurgården är Djurgården och just nu är denna match viktigare än någonsin. Upprättelse, heder och lagmoral. Visa oss nu killar!

söndag 21 september 2008

Onsdagen närmar sig

Då säsongen slitit mitt AIK hjärta i små bitar av frustration, inte för resultatens skull utan mer för hur spelet sett ut, så kommer onsdagen närmare med en olustkänsla. En känsla av att vi inte upplevt det värsta ännu denna säsong. En känsla som gör mig beredd att sjukskriva mig både torsdag och fredag i förhoppningar att det hela skall vara glömt på måndag.

* Jag tror på förlust på onsdag.

Anledningen till denna känsla, tro eller misstro är enkel.
AIK kan inte göra mål längre.

24 mål på 22 matcher duger inte för ett lag som siktar att vinna. Jag har missat två matcher denna säsong (även om jag är närmare treriksröset än Råsunda här uppe, så har jag fortfarande tillgång till tekniken som gör att jag kan se matcherna live) och genomgående har jag retat mig på två saker; Jorge Ortiz och tappade bollar på mittfältet. Något som enligt mig gått hand i hand. Att vi också haft ett lag som skjuter sämre än Bälinge i damallsvenskan har ju bidragit till vår fantastiska målproduktion.

* Klinsmann att ta över Tottenham känns helt rätt. Inte helt otroligt.

Spelet har som sagt stundtals varit riktigt bra. Första halvlek mot Hammarby är en av de bästa jag sett AIK prestera på mycket länge, men tyvärr resulterade den inte i det målövertag som spelet visade upp. Det är de sista 10-15 meterna som AIK haft stora problem att få till de vassa chanserna, chanserna som ett lag med självförtroende rullar upp relativt enkelt, chanser som motståndarna gång på gång får till mot AIK.

* Jag är säker på att Tottenham kommer explodera denna säsong. Laget ser mycket bra ut.

Ett lag är inget lag bara för att du köper/värvar in rätt antal spelare till laget. Det krävs så mycket mer än så för att det skall räcka hela vägen. Jag gillar Rikard Norling. Varje lag behöver spelare som är där för att spela för klubben (inte pengarna eller visa sig upp sig för vidare kontrakt ut i Europa). Varje lag behöver lugn och ro för att bygga upp sitt spel och få trygghet i sin roll. En allsvensk spelare är bara en St. Erikscupsspelare i större format. Känslorna är de samma och självförtroendet grunden till att lyckas.

* Fast prestationen talar emot så här långt. Kan Pavlyuchenko göra skillnaden?

Utländska värvningar kan vara extremt lyckade, men de kan (även om det är bra fotbollsspelare) störa lagkänslan mer än vad jag tror framgår. Ett lag utan en ärlig stomme är bara ett korthusbygge och rasar i takt med jakten på mer pengar. AIK har under en tid nu varit en språngbräda för spelare som vill tjäna mer pengar och egentligen inte bryr sig om var. Lite Wilhelmsson tänk där.

* Topp 5 skulle vara så underbart, men då krävs det att börsen öppnas i jul och inköp av en anfallare som kan leverera kontinuerligt. Bent håller inte den klassen tyvärr.

Spelare som Rubarth, Tjärnström och även Bojan behövs i ett lag för att lagkänslan skall finnas där, och då menar jag inte något falskt a la Robinho skit, utan en genuin stolthet för din klubb. Att ställa dessa killar på sidan då de inte haft skador och sätta in ett helt mittfält bestående av främlingslegionärer med gummifötter och dålig kämpaglöd (Pavey undantagen) är i mitt tycke ett stort managerfel. Även rotation på en massa lagdelar onödigt mycket ställer till mer oreda än vad Norling tror. Dessa stora små killar behöver också känna en trygghet i sin roll oavsett vad du/ni anser om deras yrkesval. Männsikor är människor hur svårt vi än kan ha att inse det ibland.

* Djurgården är ett lag med dålig fart och AIK borde kunna (som mot Hammarby) pressa sönder dem högt upp i planen, men jag har min olustkänsla kvar och vi åker på stryk. Inte för att vi är det sämre laget, utan för att vi endast gör säkra mål på straffar denna säsong.

På onsdag alltså ... usch !



http://www.aftonbladet.se/spel/article3352500.ab


fredag 19 september 2008

Hjärtligt välkommen !

Att börja en blogg, ett skrivande känns alltid lite krystat.
Hur skall jag starta, måste vara lite innovativ, nyskapande, nytänkande ...

Fånga in läsaren ... vara annorlunda.

Ett bra sätt är att provocera.
Sticka ut och göra sig lustig på andras bekostnad,
för många som använder sig av det knepet och det känns mindre trivsamt numera.

Nej, ni är välkomna till en sida där jag kommer behandla mina känslor, åsikter och tankar kring min stora kärlek AIK naturligtvis och fotboll i allmänhet. Även annan sport kommer med all säkerhet behandlas och i viss mån samhället och triviala funderingar kring annat i livet.

* För övrigt så tog AIK sitt första steg mot elitserien. Vinst mot Sundsvall borta med 4-0.

Då det gäller ishockey så har det en historia för sig i mitt liv. Under min uppväxt i Stockholmsförorten Barkarby så var ishockeyn nummer ett i intresset då det gällde AIK, men fotbollen då det gällde eget utövande (var inte tillräckligt "rik" för ishockeyn och kanske inte heller god nog som skridskoåkare) . AIK var i alla fall ett lag att räkna med i elitserien på den tiden. Det var klassfulla derbyn med Djurgården och bäst av allt ... något Bajen gick inte ens att se i närheten av den divisionen pojkarna i svart spelade.

Efter Dan "har du piss i huvudet" Hobérs tränartid och miljontjecktrions utarmning av AIK hockeys valutareserv så dök hockey AIK ner i en, som det såg ut, evig grav. Allsvenskt spel varvat med elitseriespel och sen en rejäl dykning ner i allsvenskan efter säsongen 2001 och där har landet legat ett tag nu.

Mitt intresse för ishockeyn dog under den här tiden (en flytt upp till Norrbotten gjorde kanske sitt till också, för vem orkar med stora doser av Luleå Hockey?) och när jag säger dog, så menar jag verkligen just det. All hockey kändes meningslös och tråkig. Tre Kronor kändes B och inflationen i alla dåliga hockey VM gjorde inte saken bättre. Orkade jag se en semi-final så var det bra. Fotbollen tog över allt mitt intresse och framförallt AIK:s fotboll. Sen går det inte att undvika all internationell fotboll som sköljer över oss med aldrig sinande entusiasm.

Jag blev en fotbollsälskande vampyr ... sög i mig allt jag kunde ... njöt ... men nu

Vad är det som så smått smyger sig på mig?
Intresset för ishockeyn och de skinande svarta tröjorna börjar bita sig fast igen.
Klockor ringer och skvallrar om nya tider, satsande på comeback, en återkomst till den stora festen. Ett välbehövligt tillskott för hockey Sverige, ett AIK i elitserieskrud.

Jag längtar ... vill så gärna ... hoppas.
Samtidigt känner jag en oerhörd skuld i att jag lämnade min flämtande och skadeskjutna vän under så många år och nu efter år i respirator så rycker liket på sig och ser alltmer vigör ut och vem dyker då upp och klappar sin forne vän på axeln och vill vara med och leka ... om inte jag. Vidrigt och äckligt är det, men jag dubbelviker mig och ber om förlåtelse och hoppas bli inbjuden till kampen ändå.

Snälla AIK hockey ... kan vi bli vänner igen?


http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/allsvenskan/article3354485.ab