Hjärtligt välkommen !

Att börja en blogg, ett skrivande känns alltid lite krystat.
Hur skall jag starta, måste vara lite innovativ, nyskapande, nytänkande ...

Fånga in läsaren ... vara annorlunda.

Ett bra sätt är att provocera.
Sticka ut och göra sig lustig på andras bekostnad,
för många som använder sig av det knepet och det känns mindre trivsamt numera.

Nej, ni är välkomna till en sida där jag kommer behandla mina känslor, åsikter och tankar kring min stora kärlek AIK naturligtvis och fotboll i allmänhet. Även annan sport kommer med all säkerhet behandlas och i viss mån samhället och triviala funderingar kring annat i livet.

* För övrigt så tog AIK sitt första steg mot elitserien. Vinst mot Sundsvall borta med 4-0.

Då det gäller ishockey så har det en historia för sig i mitt liv. Under min uppväxt i Stockholmsförorten Barkarby så var ishockeyn nummer ett i intresset då det gällde AIK, men fotbollen då det gällde eget utövande (var inte tillräckligt "rik" för ishockeyn och kanske inte heller god nog som skridskoåkare) . AIK var i alla fall ett lag att räkna med i elitserien på den tiden. Det var klassfulla derbyn med Djurgården och bäst av allt ... något Bajen gick inte ens att se i närheten av den divisionen pojkarna i svart spelade.

Efter Dan "har du piss i huvudet" Hobérs tränartid och miljontjecktrions utarmning av AIK hockeys valutareserv så dök hockey AIK ner i en, som det såg ut, evig grav. Allsvenskt spel varvat med elitseriespel och sen en rejäl dykning ner i allsvenskan efter säsongen 2001 och där har landet legat ett tag nu.

Mitt intresse för ishockeyn dog under den här tiden (en flytt upp till Norrbotten gjorde kanske sitt till också, för vem orkar med stora doser av Luleå Hockey?) och när jag säger dog, så menar jag verkligen just det. All hockey kändes meningslös och tråkig. Tre Kronor kändes B och inflationen i alla dåliga hockey VM gjorde inte saken bättre. Orkade jag se en semi-final så var det bra. Fotbollen tog över allt mitt intresse och framförallt AIK:s fotboll. Sen går det inte att undvika all internationell fotboll som sköljer över oss med aldrig sinande entusiasm.

Jag blev en fotbollsälskande vampyr ... sög i mig allt jag kunde ... njöt ... men nu

Vad är det som så smått smyger sig på mig?
Intresset för ishockeyn och de skinande svarta tröjorna börjar bita sig fast igen.
Klockor ringer och skvallrar om nya tider, satsande på comeback, en återkomst till den stora festen. Ett välbehövligt tillskott för hockey Sverige, ett AIK i elitserieskrud.

Jag längtar ... vill så gärna ... hoppas.
Samtidigt känner jag en oerhörd skuld i att jag lämnade min flämtande och skadeskjutna vän under så många år och nu efter år i respirator så rycker liket på sig och ser alltmer vigör ut och vem dyker då upp och klappar sin forne vän på axeln och vill vara med och leka ... om inte jag. Vidrigt och äckligt är det, men jag dubbelviker mig och ber om förlåtelse och hoppas bli inbjuden till kampen ändå.

Snälla AIK hockey ... kan vi bli vänner igen?


http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/allsvenskan/article3354485.ab