Jag svek och är glad för det

.

Göteborg-AIK 4-0

Jag valde bort matchen.
Det har inte hänt sen jag hade möjlighet att se alla matcher när jag vill.

Jag orkade inte se AIK få stryk en gång till efter matchen mot Djurgården och speciellt inte mot Göteborg. Jag satt framför datorn och lät musmarkören glida framför KÖP ikonen, men lät den glida bort och stängde csports fönstret. Tog min kaffekopp och gick ifrån datorn.

Min känsla sa förlust och ytterligare ansträngningar på mitt nu så sargade svarta hjärta.

Jag höll mig till och med undan från sportsändningarna på kvällen och läste icke morgontidningen i morse. Levde i tanken att det jag inte vet om kan inte ha hänt.

4-0 till Göteborg plingade in som ett dödsbud i mobilen 8:33

För det känns så nu.
Dödbudet - klart och tydligt.

AIK är på väg att dö en mästardöd som ingen annan klarat av förut.
Det är pinsamt, det är obehagligt och det är framför allt verkligt.

Som supporter skall vi alltid stå bakom vårt lag och så jag älskar mitt AIK. Det är egentligen osunt och går inte att förklara och det är där jag sitter nu.

Jag är en vuxen man med barn, men jag får feta allergiutslag på mina knytnävar just nu när folk trycker sina ansikten i närheten av mitt och hånar mitt AIK. Det är där mitt svarta hjärta befinner sig nu, på en jävla testeronstinn tonåringsnivå.

Vi lider nu och vi är duktiga på att själva håna oss om ni inte märkt det. Låt oss vara en stund ... på allvar.

AIK sjunker och jag orkar inte se skiten.

Orkar inte se och säga "vad var det jag sa"

Långt bort i ett av hörnen i mitt hus hör jag ett svagt "kom igen gnaget", men det är en rest, en spillra av det förgångna, en fras som inte längre fungerar, en fras som klingat ut och inte längre fastnar där den bör, en fras som dör ut ...

.