Nummer 18

.

Det är något som spirar i våren och det är inte bara de härliga tennissiffrorna i Göteborg, utan det är ett AIK som med full kraft och energi visar att i år så är det inte fotbollstatister vi tänker vara.
Inga enkla poäng är att hämta från våra gul-svarta hjältar.

Inga poäng överhuvudtaget - hittills.

Det är kraft, energi och en spelglädje som smittar oss långt igenom tv skärmen.
Det är fotboll och AIK när det är som bäst.
Det är bättre än "fucking champions league"

Okej, vi skall väl inte utropa oss till svenska mästare riktigt ännu, men det är så oväntat och överraskande att vi börjar så här pass bra en säsong. Det är ovanligt vill jag påstå.

Sen var det saken angående Nummer 18

Är Stahre så genialisk, eller har han bara en så skön känsla att han lyckas säga (göra) rätt saker i rätt mängd som kommer göra honom mer populär än vad Norling någonsin var.

Att på det sättet dissa Kalmar och även Sveriges nya guldgosse (korgosse) med att spela ovetande, ointresserad och totalt överlägsen är precis vad alla supportrar till AIK älskar. Likt en välriktad frispark sköt Stahre in sig ännu hårdare i varje AIK:ares hjärta. I den stunden älskade vi denna man mer än vad resultatet i de två första matcherna betydde för oss.

En kaxig manager har alltid älskats av oss, men det måste backas upp av resultat också (se Dan Hobér, Stuart Baxter, Rikard Norling). Det gör heller ingenting när vi ser en glimt av störtskön elegans i hans sätt att trycka ner svenska mästarna.

Jag njöt.

Jag längtar redan till torsdag.

.