Tränarfrågan - del 3 - vi är alla vänner

.


Avsnitt: Vi är alla vänner!

Följetongen fortsätter, vilket inte alls är förvånande. Sportchefen Ola Andersson tar det berömda bladet från munnen och ritar upp lite fina linjer om att oense kan väl alla vara, men personligt så är vi vänner hela högen, eller åtminstone inte ovänner. Snyggt ritat Ola!

AIK alliansen backar helhjärtat upp Rikard och även lagkaptenen Tjärnström fick bekänna färg genom ett hårt journalistiskt arbete (kallat nednötning aka tjatning), Norling var ju den bästa tränaren han haft, efter Baxter förstås. Jaha, då vet vi det!

Om nu allt är så himla fint och lyckligt och ingen trampar på ingen, alla arbetar för samma sak, varför går det så dåligt då? Varför känns det då som om något inte står rätt till?

Är det så att Norling blivit enormt motarbetad under säsongen som supporterfalanger uttrycker sig, så varför inte ta konsekvensen av det som just Herr Baxter gjorde i Helsingborg och helt enkelt tala klarspråk. "Detta duger inte längre. Jag kan inte arbeta under dessa förhållanden." Sen helt enkelt ge sig av och visa vart landet ligger. Då jävlar skulle jag ställt mig bakom Norling. Ytterst är han fortfarande ansvarig för de sportsliga resultaten och mina damer och herrar; de har inte varit tillfredsställande. De har varit direkt dåliga (tänkte använda usla först, men vi behåller ju platsen i allsvenskan så det hade blivit lite för starkt).

Nej, ett rejält lavemang är vad AIK behöver både här och där.

Som krydda på moset så har vi Bojans lilla härliga dust med mannen som aldrig kommer in i målbrottet, bänknötarexperten Wernerson, som avslutades med att Bojan i sitt bästa argument trycker till och ger Wernerson en bit av det sura gubbäpplet.

Nåja, säga vad man vill, men AIK är aldrig tråkigt i alla fall (förutom när de spelar fotboll).

.